Ahhh *skriva av sig- tiiiime*. Jag undrar ibland vad folks om läser bloggar vill få ut av att läsa bloggar? Jag tror att åldern 12-20 är den största målgruppen som läser bloggar. De läser säkert hellre andra bloggar än min. För min blogg handlar inte om yta och dagens outfit som unga tjejer vill ha. Visst, jag lägger ut outfits ibland och jag shoppar ofta- men min blogg handlar om MIG, mitt liv, mina fram- och motgångar, och det kanske blir lite för tråkigt för en lite yngre tjej som inte tänker på samma sätt som jag. Och jag tror att många yngre gillar den typen av bloggar för att de inspireras och vill ha deras liv och se ut som “dem”.

Men om jag går till mig själv, jag är 27 år och följer FÅ bloggar. Jag följer faktiskt nästan bara häst-bloggar, för de är riktigt coola, drivna och starka tjejer med skinn på näsan som har ett liv som jag vill följa. Jag följer en intressant persons liv, jag måste vilja följa någons liv för att läsa en blogg. Och framförallt- jag vill se människan utvecklas! Jag är inte intresserad av modebloggar för jag bryr mig inte om deras liv, förstår ni? Jag vill få ut något av att läsa en blogg. Och gillar man mode- då finns de bästa modebloggarna här i Sverige, gillar man prylar och gulligull- ja då har vi Foki. Vi har en toppenbra blandning av bloggar. Och det är faktiskt något vi ska vara stolta över. Utomlands dör dom när de hör hur ofta vi bloggar. Där postar man ofta ett inlägg om dagen…max… här ska det postas typ 6 inlägg om dagen och tack vare att Sverige-bloggarna har en sån enorm läsarkrets så kan man nästan ha det som heltidsjobb.

Men rent business-mässigt så gör det inget om jag tappar lite läsare för att jag inte bloggar om dagens outfit varje dag längre, för huvudsaken är att ni litar på mig och känner att min blogg är trovärdig. Att ni gillar mig och det livet jag gått igenom, men framförallt försöker bygga upp på nytt. Jag struntar i om små-tjejer hatar mig och  skvallerbloggar skriver elakt om mig. Såna som hänger där och kommenterar elakt om andra, om utseende och jämför folk är ändå inte värt något i mina ögon. Och helt ärligt, dagens outfit var aldrig min grej. Visst, jag har min stil och gillar att klä upp mig ibland, men det räcker där.

Men jag försöker liksom hitta min plats i bloggvärlden. Jag vill inte slåss om att få mer statistik eller få en större blogg, för det kommer jag inte. Utan de läsare jag har nu- de kommer stanna för alltid (tror jag). Och det är tryggt för mig och betyder väldigt mycket. Men vem är jag, och vad tillför min blogg? Jag försöker svara själv och printa ner det nu… Jag försöker yttra mig om mina åsikter i min blogg. Jag tycker (utan att skryta) att jag har vettiga åsikter och försöker lyfta dem. Jag är väldigt ärlig, är väldigt öppen med att skriva om hur jag mår och hur det är “bakom kulisserna” och försöker inte bygga om upp drömbild av mitt liv för att ni ska tycka mitt liv är coolt.

Jag talar för en stor målgrupp, det är många utbrända och utmattade människor i Sverige idag. Det är som “dagens pest” kan man säga. var och varannan människa är inne och nosar på depression eller att vara utmattad. Och jag har fått en diagnos med en kraftig utmattningsdepression, och jag lyfter det. Jag delar med mig av motgångar och hur jag tar mig ur dom. Ibland blir jag så trött på min “sjukdom” att jag inte väljer att skriva om det. Jag är modig, men även solen har sina fläckar, och jag ska i ärlighetens namn skriva att jag ibland skäms över att alltid vara så trött och dålig. Jag skäms faktiskt rätt ofta.

Något jag också vill förmedla i den här bloggen är kärlek. Kärlek mellan mig och mina djur och mellan mina nära och kära. Om saker som är viktigt i livet. Och ni som är väldigt unga tycker säkert att jag låter gammal som mossa, men ni som har förstått lite mer vad livet går ut på- ni förstår. Det handlar om att finna lugn och harmoni i livet, att veta vad som egentligen gör en lycklig. Att veta vad som betyder något. Och jag försöker peppa och stötta er. Till att bli bättre människor, bättre individer och medmänniskor. Eller det är mitt mål iallafall.

Så kan det vara min plats i bloggvärlden, eller plats och plats- min nisch? Jag menar, många på topplistan har alla de yngre läsarna, en del har rena modebloggar, en del har mamma-bloggar. Och de yngre bloggarn har nog läsare från 12-22 år, och jag tror faktiskt att min genomsnittliga målgrupp är mellan 22-32 år. Jag vet att mitt annonsbolag gillar att jag hamnar i mitten där nånstans, för det är svårare att täcka den målgruppen, så jag är skitstolt att jag gör det

Det här är ett väldigt luddigt inlägg. Men jag skriver som vanligt bara av mig. Jag tänker aldrig börja mobba eller provocera för att få fler läsare. För jag älskar de läsare jag har. NI är viktigast för mig och känns som mitt stöd och mina vänner. Jag säger inte tillräckligt ofta att jag uppskattar så mycket att ha den här bloggen. Det känns som ett “tack” inte räcker. Det känns på nått sätt så falskt och klyschigt, jag tjänar pengar på det här. Då kan det väl inte finnas en annan sida? men faktum var att jag bloggade flera år innan jag började tjäna pengar, och jag skulle fortsätta även om jag inte tjänade pengar.

Jag UPPSKATTAR verkligen att jag har fått den här chansen att driva en stor blogg (eller till och med två stycken…) Jag kan försöka lyfta mina åsikter och visa vad jag tycker är viktigt i livet. Jag försöker få folk att må bra och se vad de har. För öppnar man ögonen så finns det säkert mer än vad man anar som är viktigt för er. ♥