Privata kliniker

Hej! Nu har jag faktiskt mailat till TIO stycken privata kliniker i Sverige. Så himla spännande! Ska bli väldigt kul att se vilka jag får svar ifrån. Känns jättenervöst, men ju mer jag är inne och läser desto mer hopp får jag om att det GÅR!

Så nu avvaktar vi lite med att snacka om det här så länge tills jag har fått svar, då vill jag gärna berätta och skriva mer. Men just nu så är det lite för hett ämne här inne. Eller jag avvaktar lite, ni får diskutera hur ni vill. Känner att vad jag än skriver så finns det dom som VILL missförstå och då är det ingen idé att prata om detta känsliga ämne…!

Idag har jag och Nettan haft möte ang Star Rider. Vi har valt att bygga en ny webshop och det kommer bli bra :) Den första ordern är äntligen lagd, så det känns otroligt skönt det med :) Nu ska det mysas med djuren som äntligen sover, ni vet att det är det jag äskar mest <3

Kotten, Maja och Tyra:

IMG_4977

17 April 2014

Hejsan! Hmm jag känner mig lite vemodig att gå in här och blogga nu. Jag vet liksom inte vad vissa har en bild utav här. Jag förstår era aspekter i det ni skriver, att ni inte stöttar mig i detta beslut. Men när jag läser vissa kommentarer så känns det lite som att folk missuppfattat mitt så kallade “missbruk”. Att ha ett missbruk betyder att man är beroende av någonting.

Man kan vara beroende av saker på grund av olika anledningar. Man kan vara beroende av spel, hasch, sex- ja det finns en hel del saker. Man kan vara beroende av sin telefon. Visste ni att det nu finns te x telefon-kliniker för de som är så beroende av sin telefon och sociala medier?

Jag fick mitt beroende pga smärta. De som bodde med mig under den tiden vet att jag lidit så mycket. Jag kan förstå mina läkare som skrev ut detta till en början då jag var där varje vecka och grät pga min huvudvärk. Jag ville att de skulle hitta en tumör- allt för att få ett svar på vad smärtan kom ifrån. Så illa var det och det är hemskt att skriva men det är sant.

När INGENTING fungerade så fick jag såklart starkare huvudvärkstabletter. Och på den vägen är det. Det är det enda som tar bort huvudvärken, och nu slutar jag inte för att jag är beroende av att inte ha huvudvärk- jag VÄGRAR få tillbaka den. Om jag ska sluta med mina tabletter så måste jag vara inlagd, ha noll krav på mig- allt för att få hjälp med att INTE ta en tablett när huvudvärken träder in- det är mitt stora problem och det jag är rädd för.

Jag är inte missbrukare för att jag vill ligga hög eller känna ett rus, jag blev missbrukare om man nu ska kalla det så för att jag har kronisk smärta. Idag har jag röntgat mitt huvud tre gånger utan att de hittat något. För att jämföra lite så ni förstår smärtan var att jag te x gick med hjärnblödning i tre veckor utan att veta att det kunde vara det- FÖR att jag trodde det var min vanliga huvudvärk.

Den här sommaren är mitt allt. Jag lever på det just nu. Och det här beslutet har jag tagit tillsammans med läkare, psykolog och de som följt mig, läst mina journaler genom åren. Så blanda INTE in min familj i detta det här är MITT beslut, taget tillsammans med mina läkare. Min familj och mina vänner stöttar mig- och det är väl jävligt tur det.

IMG_5003

Fråga- Webbshop direkt på bloggen?

Jag har en fråga till er! Ni vet ju det mesta, kanske jag har ett företag som läser eller någon som vet ett företag och kan tipsa? Jag söker ett företag som kan lägga upp en webbshop direkt via min blogg? Hade några som hört av sig om det förut men nu hittar jag inte mailen.

Så att ni förstår mer. Jag vill ha en kategori, Star Rider, på hästbloggen. Och via den kategorin så kommer man in på en sida med försäljning- MEN man är kvar på bloggen… Produkterna ligger alltså direkt på bloggen och man kan köpa och betala via bloggen!?

Hoppas någon som jobbar med detta finns här… För hur svårt kan det vara egentligen? Haha:S Maila gärna till Tyrasjostedt@hotmail.com. Tack kram

20140416-203123.jpg

Nedtrappningen skjuts upp…

Flykt, flykt flyyyykt kanske många tänker nu. Men såhär är det. Efter att ha diskuterat detta med mamma, pappa och läkare så har vi kommit fram till en sak. Jag är beroende av tabletter, det är inget snack om saken! Jag är beroende nu, jag var det för ett halvår sen, för ett år sen och det är inget som kan ändra det.

Eftersom jag är så besatt och beroende så krävs det 1000 % av mig, ALL fokus måste gå till denna nedtrappning. Nu snackar vi INGA möten, inga hästar, inga djur, inget ansvar och INGA måsten. Hur kan man få det så då? Antingen åka utomlands en längre tid eller lägga in sig på rehab. Åka själv bort i två månader utomlands och BARA har som mål att trappa ner. Inget annat. Men det lutar åt det sista alternativet.

Just nu är det en enda stor tornado i mitt liv. Jag har tränat så hårt för att kunna tävla mina hästar sommar, jobbat så hårt för att kunna lansera saker nu, har ett hem som hamnat i andra hand som det är kaos i. Har haft sån otur med skadade djur, mkt annat som jag inte väljer att blogga om- Ja ett stort kaos, många måsten och MYCKET ansvar nu. Jag har alltid varje dag ansvar över min personal, ska se till att saker ska bli gjort, att de ska trivas och ha koll på ALLT i företagen eftersom jag är spindeln i nätet.

Jag kommer göra såhär. Att vänta 3-4 månader av detta beroende är ingenting. Läkaren vägrar att trappa upp mina tabletter så jag kommer få hålla mig till maxdos. Och nu är det inte farligt för mig kropp, det blir det i mkt högre doser.

Så, nu är beslutet taget så ni vet. Min nedtrappning kommer börja i höst. Jag är dock väldigt rädd för en sak. Jag är en person som ofta alltid får som jag vill, jag är stark, driven och målmedveten. Vad händer om jag INTE vill trappa ner då? Det är ett rehab som gäller, tror jag… För angående ilskan jag känner- det glömde jag skriva igår. Jag är ARG på mig själv att jag inte vill sluta. Jag har ingen ork, motivation och ingen vilja och då kommer det aldrig bli så.

Jag bara ber till Gud att jag ska ha motivation i höst. För vill man inte sluta med något, då går det oftast inte. Just nu gör tabletterna mig lycklig men det är även dom som gör att det dippar så det är pga dom jag förmodligen får huvudvärk, mer värk och abstinens och mår skit. Men just nu så går ALL lycka och glädje före det andra. Jag struntar totalt i dipparna, om jag får känna mig liiiite glad, oavsett om klockan är 03.00 på natten så är det värt det.

Jag hoppas ni kan förstå mitt beslut. Jag tänkte även fråga er om ni vet om någon privat klinik för beroende? Någon privat rehab? Jag vill absolut helst betala för detta själv och göra det på ett privat ställe.

IMG_1193

Läkartid, hoppträning och sömn

Hej. Är så FRUKTANSVÄRT trött. Som ni märkte så hann jag inte ens blogga igår, men jag bloggade ju i helgen trots att jag ska ha lite bloggfria helger, så det kvittar vi va? Igår hade jag möte i 5,5 timma ang Star Rider. Så himla kul! Men det tär ju på krafterna och hjärnan. Var heeeelt slut efter det och kunde bara inte öppna datorn. För mig är det värre att ha långa möten än att rida 4 hästar för det är min hjärna som det är mest fel på, inte min kropp.

Idag har jag varit hos läkaren och sedan hopptränat. Idag var det första gången jag bröt ihop hos läkaren. Jag AVSKYR att göra det och har alltid kunnat hålla mig innan. Med tanke på att jag inte längre kan få samtal/KBT på närvården eftersom det nu är Psykiatrins som ska “ta över” vilket dom absolut INTE gör, så har jag ändå fått lite längre tider hos min läkare för att få stöd. Känns som att jag hamnat i kläm. Psykiatrin säger att jag bör gå på KBT på närvården, men närvården säger att jag inte får det utan måste gå till psykiatrin. Det är riktigt irriterande när man hamnar i kläm så. Men jag är tacksam över att min läkare är engagerad och låter mig gå till henne.

Idag hann vi prata lite längre än vanligt… Jag har börjat vara så himla arg de senaste dagarna och då idag då kom jag väl fram till att jag är arg över att jag har mår så dåligt. Jag minns inte hur det är att vara normal, hur jag var innan, vem jag är eller något. När jag får underbara sms av mina vänner som skriver att de väntar på mig, oavsett och att de vill få tillbaka den riktiga Tyra så blir jag så himla rädd.

Sedan frågar dom såna här följdfrågor som gör att man till slut knäcks. Innan har jag försökt vara väldigt iskall då jag “bara” fått mina recept utskrivna och jag har svårt för att gråta framför någon. Men när man är oerhört trött och någon ställer de rätta frågorna om ilskan jag har inom mig samt saknaden efter ett “normalt liv” så brister det lätt.

Efter det så åkte jag direkt till hoppträningen och var så trött psykiskt, så jag glömde andas under hela träningen vilket medförde att jag höll på att kräkas och svimma, mådde så illa efter och fram tills nu. För nu har jag sovit i två timmar och ätit min medicin så det är bättre. Men TUR att jag har träningarna för det är det enda som gör att jag glömmer allt och BARA fokuserar på ridningen. Jag känner mig glad och lycklig där, och det betyder så mycket för mig att 1 gång i veckan komma iväg och träna för en bra tränare och träffa härliga människor och ha Annica och Nettan med mig:)

Efter träningen hade jag möte med Nettan och Annica angående veckan, lite jobb, och framförallt höra deras åsikter om nya Star Rider kollektionen som ska beställas snart. Nu blir det pannkakor som snälla Annica gör åt mig <3 Och Paradise Hotel såklart. Känner mig fortfarande nere och arg över allt, men det känns ändå mycket bättre. Jag tror detta kommer gå i olika perioder och steg, och nu kommer min ilska och sorg. Och jag hoppas det är det jobbigaste steget för jag är så otroligt känslosam och emotionell och det tär på en. Puss

IMG_1869

MTVLOVESNELLIE

Hej! I samarbete med MTV så kan jag stolt presentera min mini-me bloggkollega Nellie som har fått en egen videoblogg på MTV! De kommer vara mellan programmen på MTV, varje vardag mellan kl 15-17.00. Hur coolt är inte det? Grattis Nellie!
Premiären är idag från klockan 15.00. Här kan ni läsa mer om programmet:)

Tänkte ha en liten tävling också där vinsten är att en av er får två biljetter till One Direction.

Hur tävlar man? Ta en bild på dig själv när du kollar på programmet och lägg upp en bild på instragram och hashtagga med #MTVLOVESNELLIE. Då har ni chansen att vinna biljetter! Enkelt och kul :)


Söndagskväll

Hej och hå hur har er söndag varit? Min har varit perfekt. Imorse kom mamma och pappa hit så drack vi kaffe och planerade lite för hur jag kan inreda huset. Sen ska gästhuset göras om till ett kontor och de ska eventuellt göra ett jobb på det så idag valde vi tapeter. Längtar tills vi får ett helt eget hus till kontor, kommer bli så mysigt och bra :D

Efter det till stallet för att visa upp två hästar. Sen när jag kom hem så har jag jobbat och betat av en del. Jag ÄLSKAR att jobba på söndagar för att beta av mycket för veckan. Bättre att skicka en del mail på söndagen för då kan man få svar måndag morgon direkt. Sen är det jätteskönt att göra en to do för kommande vecka redan på söndag så att man inte behöver gå omkring att vara stressad över den )läs jag).

Nu ska jag äta en slize pizza som är kvar från gårdagen. Jag tror min magsäck krympte i Thailand för nu kan jag ha en pizza till 3 mål, innan kunde jag äta en hel… blir mätt så himla fort. Jag väljer alltid bananpizza med curry, och vegetarisk såklart. Är inne på min 5:e vecka som vegetarian, och det känns otroligt bra i kroppen faktiskt! Känner mig verkligen inte sugen på kött och jag saknar det inte.

Vi hörs imorgon, puss o kram

IMG_4460

Livsgnista och svar

Dagens kommentar- Jag blev riktigt orolig för dig när du skrev att du tappat din sista livsgnista! Med tanke på hur du skrivit att du mår är det en oerhört allvarlig sak att säga. Eftersom du efteråt inte nämner det med ett enda ord och istället bloggar om hur du bakar tårta, känns det som att du spelar på läsarnas oro för att må läsarna att gå in oftare på din blogg. Varför nämner du annars en sådan sak?

Någon som mår dåligt har ju inte direkt energi till att baka och skriva långt inlägg om det. När man nyss tappat sin sista livsgnista. Om sådana inlägg skrämmer dina oroliga läsare, hur oroliga blir inte din familj och dina vänner då?

Svar till dig- Hej, till att börja med så uppskattar jag verkligen din kommentar, väldigt konstruktiv och inte elak. Jag har inte ens tänkt på det sättet men när du skriver det så förstår jag verkligen. Det är absolut inte meningen att spela på er oro- gud det är det sista jag vill.

Om du/ ni vill, och vad som händer med Lalle kan ni läsa på min hästblogg. Det handlar om att han kan bli utdömd. Som jag skrev tidigare idag också, jag skulle nog inte palla om något sånt hände. Jag tycker att jag dock ska kunna skriva att jag tappat min gnista utan att ni ska vara oroliga. Jag tror att man kan tappa gnistan för allt i livet. För relationer, för jobbet, för livet… det viktiga är att den gnistan kommer tillbaka.

Tro mig, det var riktigt skitjobbigt att publicera ett sådant inlägg om efterrätten efter att ja skrivit en sånt inlägg innan. Men bloggen är mitt jobb och vissa kampanjer har en deadline. Och det var kul att tänka på något annat. Ibland tror jag att “vi” bloggare skriver en sån kryptisk grej för att själva ladda för att berätta sanningen eller vad som har hänt. Jag känner så iallafall, att det är ett steg i rätt väg för att bearbeta det själv. Och för att känna lite själv över det hur det känns att dela med sig av en sån sak. En sån sak som jag nu skriver om min häst, kan ju medföra att jag aldrig kanske skulle kunna sälja honom om han ev blir frisk, många är rädda för sånt och jag kan förlora flera 100 tusen kronor. (OM jag nu skulle sälja honom, bara ett exempel på vad konsekvenserna i detta fall skulle kunna vara).

Men jag vill vara ärlig, både här och på min hästblogg. Nu är en av mina bästa hästar allvarligt skadad. Kommer han gå och ha ont hela livet- då ska han inte leva. Men jag kommer göra ALLT i min makt över att han kommer må bra. Men det är sjukt jobbigt att gå ut med en sån här stor sak, iallafall i hästvärlden där alla rykten sprids på en sekund och det är en typiskt grej som hästmänniskor ALDRIG pratar om. De pratar inte om hästars skador mm- det är tabu. Men min grej är att lyfta saker som är tabu och göra det mindre märkvärdigt- även på denna blogg.

Lalle och jag har en speciell relation. Han är en familjemedlem till mig. Men jag hoppas du fått lite förklaring på hur jag menade och varför jag lade upp den bilden. Hade ingen tanke på att det skulle låta så som du upplevde det, ber om ursäkt för det. Stor kram och tack för att du bryr dig ♥

s4

Karma är min tro

Jag brukar ofta tänka på döden. Inte på att jag ska dö, utan att någon ska tas ifrån mig. Skulle det hända nu så vet jag inte vad som händer. Jag känner mig som att jag hänger på en svag tråd i livet så den får bara inte brista. Men det är så JÄVLA jobbigt att gå omkring och tänka såhär. Har jag 2 missade samtal av nån i familjen så är jag övertygad om att det hänt något, eller från tjejerna i stallet- då vågar jag knappt ringa upp och skicka sms om vad som hänt för att inte behöva höra de eventuella orden…

Det är väldigt jobbigt, för det ENDA vi vet i livet är att vi ska dö. Men jag tror på att ens själ går vidare. Jag är helt övertygad om det, och om JAG är ÖVERTYGAD om det…då är det ju MIN SANNING. Karma är min tro, och jag lever efter det just nu. Jag undrar verkligen vem jag var i mitt förra liv för att få förtjäna allt som händer hela tiden (haha) Säkert en elak härskare som alla hatade. Detta liv ska jag försöka göra bättre så jag kan leva ett ännu bättre och friare liv framöver.

Tänk vad skönt det hade vart och bli uppfostrade som buddisterna te x. Att tro på karma- på riktigt- och att man uppfostrar barnen med att livet går vidare i olika led, att det handlar om att göra goda gärningar och att det går ut över en i nästa liv. Det finns så mycket som är bra med buddismen. Hoppas du är stolt nu Dani ;) Nej men det är sant, det har jag alltid tyckt även om jag inte vill gå in på det mer i detalj.

Karma-Cleanse1

Men man bli som man umgås, det är ett ganska känt uttryck som även gäller i uppfostran och hur man påverkas av miljön och samhället. Tänk om alla var enade efter den tron om vad livet går ut på och att det handlar om att klättra på stegen typ. Ah, jag är inte så bra att förklara i ord, men hoppas ni förstår vad jag menar. Vad mycket mer fridfull man skulle vara. Man skulle inte gå omkring och oroa sig om “vad som händer sen”. För de är ju övertygade = alltså deras sanning. Jag tycker det är det mest moraliska och vettigaste. Du bör vara en god medmänniska och att livet går ut på det.

Från döden till detta. Men min summa sumaron är att man ska göra vad man kan för att hjälpa andra, och speciellt de som är mer utsatta än dig själv. Vare sig det är att hjälpa en dam över gatan, till att skänka pengar till en organisation, till att skänka kläder till Stadsmission. Ja ni förstår. Jag tycker folk MÅSTE tänka på att bli bättre medmänniskor och göra det man kan. Skippa din lunch som många hade slagits över för att få…och skänk de 100 kronorna denna månad, som en grej bara- gör det, det är inget för dig men det är SÅ mycket för andra. Du kommer må bättre själv. Ge någon ett leende, var trevlig och snäll. Det kommer ge tillbaka i livet och i nästa liv, jag lovar.

MINA VIDEOS